Sin första kamera fick han när han var 8 år. Redan som barn väcktes hans intresse för naturen. Och naturen gav honom arbete, långt hemifrån. Han blev borta i över 30 år. Men längtan till hembygden blev honom för stark. Nu är han tillbaka. För gott.

Möt återvändaren och naturfotografen
Anders Dahlin

Bor: Salsåker & Kramfors

Familj: Ja, sambo och bonus barn.

Yrke: I grunden byggnadsmålare, senare utbildad biolog och fjällguide.

Vad gör du på fritiden? Friluftsliv, ut i naturen så fort tillfälle ges och då i kombination med naturfoto.

Vart åker du helst på semester? Norska kusten/fjällen.

Har du något speciellt barndomsminne? Semesterresorna med mamma och pappa till svenska fjällen, Tärnaby, Hemavan. Alla fantastiska somrar hemma i Salsåker med långa sommarlov, sol, värme och bad, aldrig regniga kalla somrar. Visst var det bättre väder förr ;-)

Har du någon du beundrar – någon idol? Ingen särskild, men jag beundrar människor som trots svåra motgångar i livet fortsätter att vara positiva och fyllda av livsglädje och omtanke för sina medmänniskor.

Finns det något du gärna skulle vilja lära dig? Att lätt kunna uttrycka mig i skrift, skriva böcker.

Vad tycker du är dina starka sidor? Lugn och stabil, stor anpassningsförmåga och lätt för att möta människor i olika situationer. Mångsidig, inte rädd för att testa nya saker, praktiskt lagd.

Och dina svagheter? Tidsoptimist

Något vi inte vet om dig – några dolda talanger? Musikalisk, har spelat både klarinett och saxofon.

Vad gör dig glad/riktigt arg? När jag ser att människor mår bra och trivs, det gör mig glad.Orättvisor, lögner och falskhet är det värsta jag vet, då kan jag bli riktigt förbannad.

Finns det något du drömmer om att få uppleva/göra? Besöka Antarktis!  Jag har alltid haft en dragning till polartrakterna. Paraplydrinkar på en solig strand vid Medelhavet är inget för mig. Jag hade förmånen att för 4 år sedan få resa runt Svalbard under 14 dagar. Möten med isbjörnar, valross och ett enormt fågelliv i ett fantastiskt landskap har satt sina spår. Man brukar säga att som besökare i polartrakterna så blir man smittad av ”polarbacillen” och jag tror det stämmer, jag känner en enormt stor längtan tillbaks.

Vad är det bästa med Nordingrå? Den fantastiska naturen och alla trevliga människor, glada, öppna och  hjälpsamma. 

Hur skulle du vilja utveckla Nordingrå? Det viktigaste är att få människor att flytta hit, bromsa utflyttningen och försöka skapa möjligheter till arbetstillfällen i bygden. Med ett större befolkningsunderlag så ökar möjligheterna att få behålla viktig samhällservice som barnomsorg, skola, åldringsvård m.m. Jag skulle vilja få möjlighet att  utveckla turismen i Nordingrå tillsammans med alla duktiga entreprenörer som är verksamma i området. Nordingrå är för mig hjärtat i Höga Kusten, och skall självklart vara det naturliga besöksmålet för turister i Höga Kusten området.

 

Anders berättar mera...

Jag växte upp i Salsåker. Gick i skola där i 5 år, sedan 1 år i Vännersta och 2 år på Vallen. Började direkt efter skolan som lärling hos pappa, som var målare. Vi arbetade tillsammans i 13 år. Men så blev pappa sjukpensionär, han mådde dåligt av alla lösningsmedel, hade ont i axlar och nacke. Och han sa : ”Anders, finns det inte något annat du gärna skulle vilja jobba med? Riskera ingenting - ska du inte sadla om i tid?”

Vägen till drömyrket
Jo, visst hade jag en dröm. Jag som alltid varit intresserad av natur och friluftsliv skulle gärna vilja jobba som naturvårdare. Och så snart jag hade klart för mig vad jag ville göra, började ”omskolningen”. Som ett första steg måste jag läsa in gymnasie-kompetens och kom in på Malmfältens folkhögskola i Kiruna. Där varvade jag skolan med sommarjobb som guide och färdledare på Kebnekaise fjällstation i 3 år.

Efter gymnasieutbildningen i Kiruna började jag på bio/geo-linjen vid Stockholms universitet. Det var en 3-årig utbildning, där vi som ”gröna biologer” reste runt i hela Sverige och faktiskt besökte alla landskap, utom Gotland. 1985 var jag klar som examinerad kommunekolog.

Och sen hamnade du ganska omgående i Grövelsjön?
Ja, efter en höst och vinter i Bruksvallarna och Ramundberget kom jag till Grövelsjön, i norra Dalarna. Där blev jag kvar i 25 år. Först som fjällguide och sedan som biträdande platschef på STF Grövelsjöns Fjällstation. Anläggningen ligger i ett fantastiskt naturområde, omväxlande landskap med alpin terräng på den norska sidan gränsen, på svenska sidan ett storslaget böljande fjällandskap. Det bästa av två världar!

Fjällstationen har besökare/vandrare från hela världen, bland annat en grupp från Canada som återkom år efter år – gick på långtur med dem, till Röros ibland. Ska försöka locka dem till Höga Kusten nu…

Och du var med i ”Packat & Klart”?

Ja, TV var uppe några gånger, vintertid. Vi körde omkring med skoter och filmade de allra vackraste vyerna, åkte några meter skidor här och där och sen klipptes det  ihop som ”fjälltur” …. men det var jättebra PR!

Sen lämnade du allt och återvände till Nordingrå. Varför?
Pappa dog 1992 och föräldrahemmet stod tomt. Jag kunde bara vara hemma någon vecka på våren och på sommaren, se till huset, se Nordingrå. Jag har alltid längtat hem, och den längtan blev bara starkare och starkare. Vända hem? Utan jobb? Det var inte så enkelt. Men så var jag hemma på våren för 2 år sen, en helt underbar vår. Och jag kände verkligen ”nu vill jag hem”. Under bilresan på vägen tillbaka till Grövelsjön bestämde jag mig. Jag sade upp mig och började köra flyttlass till Salsåker. Den 1 november 2011 var jag tillbaka.

Du var inte arbetslös så länge ändå?
Nej – första tiden hemma renoverade jag huset en hel del parallellt med jobbsökande. Under våren började jag med en praktikplats på Naturum i Skule, vilket ledde till en anställning under sommaren. Under denna period fick jag en förfrågan om jag var intresserad av arbete på Mannaminne som driftsansvarig för fastigheter, besöksnäring och arrangemang. Jag började den 17 september i fjol och just nu är vi mitt inne i ett stort renoveringsarbete. Vi hoppas kunna öppna den 1 maj.

Du är känd som naturfotograf, ger ut böcker, ställer ut?
Kameran har följt mig sen jag var barn. Pappa gav mig den allra första, en Kodak, av plast. Vi skulle på skolresa till Danmark där vi bl.a besökte en djurpark. Bilderna har jag kvar än och de enda motiven från den resan var påfåglar, björnar, sälar, getter och andra djur. Inte en enda bild på någon av mina klasskamrater. Redan då kunde man se vartåt det börja luta. Djur och natur, det är mina favoritmotiv.

Lodjur på svanjakt, Bäckland,våren 2012

Redan tidigt kunde jag sälja mina foton och under tiden i Grövelsjön gjorde jag bilderna till två fotoböcker. Vidare har jag också haft fotoutställningar i Sverige, Norge och Estland. Vill du se några av mina foton kan du gärna besöka min blogg http://www.andersdahlin.blogspot.com.

Och håller kurser?
Den första veckan i september har jag under de senaste åren lett kurser i naturfoto
på Grövelsjöns Fjällstation. Jag har även planer på att någon gång under våren/försommaren ha en fotohelg här i Nordingrå, torsdag-söndag där man varvar fotograferande med bildanalyser och teori. Det mesta ute i fält, där lär man sig bäst. Rotsidan är min absoluta favoritplats här i Nordingrå och där har jag tillbringat många sommarkvällar och nätter tillsammans med kamera och kaffetermos.

Motiv från Fågelskäret                                                Rotsidan

Den starkaste av alla dina naturupplevelser?

Det var nog på Svalbard. Jag var där i 2 veckor tillsammans med några andra naturfotografer och vi  tog oss fram med båt och gick iland där vi ville. Vi var en dag på väg tillbaka till gummibåtarna, när någon plötsligt ropade ”Isbjörn”! Och där kom den lufsande, ca 100 m bort, rakt emot oss. Vi skyndade ombord och sköt snabbt ut. Björnen stannade på stranden, satte sig lugnt ner, tittade länge på oss och vädrade med nosen i luften som en hund. Det mötet var ett av de sjutton isbjörnsmöten vi fick under den resan!

Text: Anna Greta Tjäder
Foto: Anders Dahlin