Det har blivit många somrar för henne i Nordingrå, nästan 50. Drömhuset fann hon här redan 1964.  Men hon fick vänta i trettio år innan det blev hennes. Idag är "Huset där solen alltid skiner" fyllt av hennes konst, både ute och inne, Tillsammans med en grön och vildlvuxen trädgård är det ett konstverk i sig, en upplevelse för alla besökare. I Färnsvik hittar vi

sommarprofilen
DAGNY ENBERG

Bor:
På somrarna bor jag i Färnsvik, vintertid bor jag på senare år i Örnsköldsvik i en liten lägenhet.

Familj:
Jag har två vuxna barn och fyra barnbarn, alla flickor. Och tre katter - dom kan man inte vara utan!

Vad gör du på fritiden?
Har ingen - jag jobbar jämt! Men... jag tycker om att vara ute och arbeta i min trädgård, det är avkoppling för mig.

Vart åker du helst på semester?
Jag har min absoluta favorit här i Färnsvik, i min egen lilla värld. Några dyra resor utomlands har man som konstnär faktiskt inte råd med.

Har du något speciellt barndomsminne?
Jag minns speciellt, när morfar tog mig till prästen för att döpas. Jag var tre år. Det var vinter och vi åkte spark dit. Prästen tyckte att vi väl kunde sjunga en psalm tillsammans och föreslog "Tryggare kan ingen vara". "Jaa, den biten kan jag", svarade jag och tog i med en sån fart att han själv aldrig hann med.
Och så minns jag förstås den röda klänningen, med uddar nertill på fållen - jag var väl fem år när jag fick den och har alltid älskat rött sen dess.
Och slåttern hos morfars - då var jag ganska stor - när grannpojken och jag fick cykla till handlarn för att köpa fläskkorv. Handlarn var snål med omslagspapper, så vi fick korven som den var, utan papper. Mormor blev inte glad, när vi kom hem med den råa fläskkorven hängandes på styrstången!

Har du någon du beundrar – någon idol?
Ja, min morfar. Han var allt för mig, pappa - mamma - trygghet. Jag växte upp hos morfar och mormor, mina föräldrar kunde inte ta hand om mig. Som barn hade jag tbc och var på Solliden, ett sanatorium i Östersund, i närheten av morfars. Han sa att jag var en "gåva" och lovade mig att leva så länge tills han säkert visste att jag skulle klara mig i livet. Han var 94 år när han dog. "Nu är det dags", sa han. Då var jag 37 år. Så han höll verkligen sitt löfte!

Finns det något du gärna skulle vilja lära dig?
Jag skulle vilja lära mig att tala inför publik. Jag blir ibland ombedd att berätta om min konst, hålla föredrag - och jag har alltid rampfeber, känner mig osäker och nervös. Men för det mesta går det ändå bra, förstås.

 

 

 

Vad tycker du är dina starka sidor?
Jag är mångsidig. Jag provar. Säger inte "det går inte". Jag vågar försöka, och för det mesta går det. Lärde mig mycket av morfar, praktiska saker, tyckte "karlgöra" var roligt. Så jag har alltid klarat mig, precis som han ville.

Och dina svagheter?
Jag är blyg offentligt, skulle behöva bättre självförtroende.

Något vi inte vet om dig – några dolda talanger?
Jag har sytt en hel del kläder, i egen design. Arbetat mycket med textil.

Vad gör dig glad/riktigt arg?
Mitt hus gör mig glad! Här har jag det så bra. Det är väldigt sällan jag blir arg.

Finns det något du drömmer om att få uppleva/göra?
Jag skulle vilja åka till Peru, vandra i Anderna. Kanske till Macchu Piccu?

Vad hoppas du inför framtiden?
Att jag får vara frisk. För tre år sedan fick jag diagnosen bröstcancer och går nu på regelbundna kontroller. Ja, hälsan är det allra viktigaste.

Vad är det bästa med Nordingrå?
Den mäktiga naturen.

Dagny berättar mera:

1964 flyttade jag till Övik och började genast åka ut till Nordingrå. For runt överallt, bodde i tält. Fann drömhuset! I Färnsvik. Det var inte alltid någon där, så jag brukade smyga dit, sitta ute i gräset och måla. Drömma.

Åren gick. 1993 blev huset till salu och jag köpte det, som sommarhus. Då hade det stått tomt länge och var väldigt nergånget. Men det var mitt! Äntligen, efter nära 30 års väntan. Och jag började sätta min egen prägel på det, göra det till "mitt" både inomhus och utomhus. Idag är det fyllt med min konst. Många säger att hela huset idag är ett konstverk i sig - och det gör mig glad. Alla besökare är välkomna, det är bara att ringa. (073-8096934).

Jag fick mitt drömhus - och jag fann också mitt drömyrke. Konsten.

Vägen dit var inte så utstakad och enkel. Mina två barn var sjukliga båda två och under lång tid blev det täta besök på Öviks sjukhus. Jag hade fullt upp med att ta hand om dem. När de blev friska, sa läkaren att jag skulle tänka på mig själv litet mera, göra något för mig själv. Och just då såg jag en annons om Konst och Miljöskolan i Sundsvall. Jag sökte dit, blev antagen och gick ett års utbildning. Måleri, skulptur, teckning-  alla olika tekniker. Det blev för mig ett helt nytt liv!

Jag skickade in arbetsprover till Nickelviksskolan på Lidingö, kom in och flyttade till Stockholm. Där blev jag kvar i 20 år. Gjorde stora textilier, keramik - sålde bra. Men stadsmiljön gjorde mig sjuk, jag fick astma och tvingades lämna Stockholm. Men då hade jag redan Färnsvik, så jag bosatte mig där, åretrunt. Nu orkar jag inte med vedeldning och snöskottning längre, så på vintern måste jag in till stan. Men på sommaren - ja då finns det bara en plats på jorden - och det är Färnsvik. I Nordingrå.

                     

 

Text och foto; Anna Greta Tjäder