Profilen

Hon föddes strax före kriget som den äldsta av fem syskon i en fiskarfamilj i Norrfällsviken. I en annorlunda tid och en annorlunda värld. Hon har sett Norrfällsviken förändras från ett grått och isolerat fiskeläge till Höga Kustens populäraste turistmål. ”Det är bra med utveckling”, säger hon. ”Det kan inte stå stilla! Möt


Inger Edlund

Bor
Västerlandet, Norrfällsviken.

Familj
En dotter, två barnbarn – båda flickor

Vad gör du på fritiden?
Jag går i skogen, över hela Mjällomshalvön. Plockar svamp ända tills frosten kommer. Och jag fiskar, lägger nät med min bror och får sik, strömming, nån laxöring ibland.

Vart åker du helst på semester?
Ingenstans, egentligen. Jag har bara varit utomlands två gånger i hela mitt liv. Och när jag är i Stockholm hos min syster, längtar jag genast hem igen. Jag har inget behov av att åka bort, jag bor så fint här.

Det är bara att hålla med – utsikten är storslagen, även vintertid…

Har du något speciellt barndomsminne?
Det gick många bogserbåtar med timmersläp längs kusten upp till sorteringsverket i Sandslån. De måste ofta gå in i Norrfällsviken och söka lä när det blåste för mycket och så blev de väl bekanta med oss barn. Och tänk dig, en dag fick jag följa med Marieberg I, ända upp till Sandslån – och hem igen. Vilken resa!

Har du någon du beundrar – någon idol?
Min bror Kjell! Han är världens snällaste, gör allt för alla sina syskon. Det finns inte hans like.

Finns det något du skulle vilja lära dig?
Spela piano! Vi hade en orgel hemma. Min pappa, som varit sjöman, hade spelat i kyrkor världen över. Men det blev aldrig så att jag lärde mig noter.

Vad tycker du är dina starka sidor?
Jag ger inte upp så lätt.

Och dina svagheter?
Jag är blyg.

Något vi inte vet om dig – några dolda talanger?
Jag är en hejare på vedbacken. Snart får jag hem 3 lass långved, som ska klyvas och kapas ner till 33 cm. Jag har en ”tantmaskin”, som är lätt att använda och framförallt säker. Så jag ordnar årsbehovet av ved både för mig själv och min bror.

Vad gör dig glad? Riktigt arg?
Jag är lycklig när jag klarar mig själv.
Arg – ja, det blir jag när jag går bet.

Finns det något du drömmer om att få uppleva?
Jag skulle gärna göra en resa till Skottland – se ljunghedarna.

Vad är det bästa med Nordingrå?
Norrfällsviken.

Inger berättar mera:

Barndomens Norrfällsviken


Min pappa var sjöman och fiskare och kom från Häggvik. Gifte sig med mamma - som var från Norrfällsviken - och bosatte sig här. Som fiskarfamilj levde vi ett speciellt liv. På somrarna bodde vi i kokhuset i hamnen, vintertid i huset på ”Slåtten”. Det fanns  ett ”sördass” och ett ”norrdass”, de fick användas av alla. Fanns ju inget kommunalt avloppssystem då. På varje dass låg en gammal katalog från Åhlén & Holm, det var den tidens toalettpapper. Alla familjer fick turas om att städa och hålla rent, en vecka var. På våren tömdes tunnorna på åkern, det var bra gödsel. När det gått en tid så fick vi barn samla upp allt det där papperet, som sedan brändes. Stövlar på och gamla uttjänta handskar. Aldrig att någon smet ifrån, det var så det var!.

Båda dassen finns kvar än i dag, som restaurerade kulturminnen. Här ”Norrdasset”.

Och vattenledning, ja i kokhuset hade vi en pump inomhus, men det var sjövatten, bara för disk och tvätt. Dricksvatten fick vi hämta ur en gemensam brunn.

På ”Slåtten” bodde det folk i varenda gård, de som inte var fiskare arbetade på skofabrikerna i Mjällom. Det fanns 40 barn i byn, om jag minns rätt. I olika åldrar. Till skolan i Mjällom fick jag åka med Johan Byströms droska tillsammans med 7-8 andra barn. Ibland hade Johan nån annan körning och då fick vi gå – men vi fick alltid en 50-öring som ”betalning”!



I skogskanten ovanför bagarstugan stod en rad lagårdar. Vi hade en ko. Samma dag jag for med bogserbåten till Sandslånskadade hon juvret så illa på taggtråd, att hon måste nödslaktas. Det var katastrof. Idag finns inget kvar, allt är borta.

Fiskarfest
I  juli var det Fiskarfest. Det var Fiskehamnen med fruar som ordnade allt, där fanns ett stånd med tombola, det fanns kaffe och mackor, och levande musik på dansbanan som låg ovanför kapellet. Det kom folk från alla håll för att dansa och roa sig. Två dagar per år, lördag och söndag, var det fest!

Företagsamhet
När fisken tog slut kunde man inte längre leva på fiske. Pappa måste hitta ett annat sätt att försörja sig. Han började tillverka ostaskar, en slags specialförpackning. Vi gjorde flera tusen om dan och jag minns att vi ibland hade 12-15 tanter som jobbade nere i källaren. Det kom lastbilar och hämtade askar för leverans till mejerier i Skåne och Danmark!

Turism
Pappa körde också turister, med båt. Jag minns särskilt en resa, då var jag 17 år. Det kom en hel buss med turister från Sollefteå – ”inlandsare” som pappa sa - och de skulle ut till Ulvön. Det blåste hårt och pappa ville inte gå ut. Men de gav inte med sig. Det blev en färd jag aldrig glömmer. De flesta ombord på laxkuttern blev genast sjösjuka, pappa stod vid pumpen hela tiden och jag minns hur han täckte motorn med en filt, så den inte skulle få in vatten. Då hade den stannat! Ingen hade en torr tråd på kroppen när vi äntligen kom fram. Vi fick lov att invänta lugnare väder innan vi kunde fara tillbaka, lotsen sa nej. Men många var gröna i ansiktet när vi kom hem.

Ut i livet
Jag gick i skola i Mjällom och på Vallen, Hampnäs. Jobbade på Hammars sjukhem några år. Så mötte jag Börje och vi gifte oss. Bodde i husvagn första året, flyttade runt dit jobben fanns – han hade maskiner och gjorde vägarbeten. Köpte ett hus i Kungsgården, som vi renoverade. Jag har tyckt om att jobba - drev en matservering på mattfabriken i Nyland i tio år tills den lades ner, sedan var jag ”mattant” på skolan i Styrnäs, en fantastisk tid! Vi bodde i Kungsgården till 2001, då Börje dog.

Västerlandet
Redan 1990 hade vi köpt en skogstomt och börjat bygga ett sommarställe. Tack vare Börjes maskiner kunde vi röja och bygga väg, annars hade det aldrig gått. Huset stod klart 1994. Nu bor jag där året runt.

Pensionär
Jag är nog en ”aktiv” pensionär. Kör bil varje dag. Tre dagar i veckan kör jag till Nora, till min dotter. Passar hunden, hjälper till i hushållet, städar, tvättar. Gör det jag kan. Jag mår bra av det, det är viktigt för mig och min vardag.

Bättre förr?
Jag skulle inte vilja ha tillbaka det Norrfällsviken som fanns när jag var barn. Det var svåra tider, fattigt, allting var grått. Idag blomstrar byn. Om det ändrats för mycket? En del säger det. Men jag tycker inte att man ska stanna utvecklingen – det får inte stå stilla!

Sverigequizen
TV4  ringde min systerson Torbjörn i Ullånger och frågade om tunnbröd. De skulle göra ett avsnitt om Västernorrland och ville prova på surströmming. Och till strömmingen ville man ha nygräddat tunnbröd. Fanns det någon som kunde baka? I bagarstuga? Min syster Laila och jag fick förtroendet, i gamla bagarstugan i Norrfällsviken. Så kom det sig att jag var med i TV med Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg. De försökte sig på att grädda några kakor – och misslyckades totalt. Inte heller surströmmingen föll dem i smaken. Men det gjorde Norrfällsviken! De hade så jättetrevligt att de inte alls ville fara härifrån.

Planet fick vänta.

 

Text: Anna Greta Tjäder
Foto: Anna Greta Tjäder, Greda Malchow, Länsarkivet, mfl