PROFILEN

Han var bara 13 år när han fick sitt första jobb, som springpojke i en diversehandel i Åkersberga. Startade eget vid 20. Idag är han över 80 år och kan se tillbaka på ett händelserikt liv, fyllt av arbete. "Jag tyckte om att jobba", säger han. "Jag har aldrig gått in i väggen!" Här kommer ett porträtt av

KURT VIBERG

Bor: på Vallenvägen 41, Nordingrå

Familj: min fru Inga-Britt, tre döttrar, sju barnbarn i åldrarna 10 - 26 år, ett barnbarnsbarn

Yrke: ja, företagare stämmer nog bäst. Men jag har jobbat med så många olika saker, att det är svårt att beskriva...

Vad gör du på fritiden? Jag måste nog svara: "jag har ingen".

Vart åker du helst på semester? Jag har vårt sommarställe i Ådal, det räcker. Några längre semesterresor blev det aldrig för oss. På alla dessa år gjorde vi tre resor, två till Mallorca och en till Italien - och bara en vecka åt gången.

Har du något speciellt barndomsminne? Ja, jag hjälpte ofta Anna och Albert Gerdin i Körning att kapa ved. Anna var pingstvän. Varje gång jag var där måste jag först komma in och sätta mig i köket. Anna tog då fram en ask med små papperslappar och valde ut en. På lappen stod ett bibelord, exempelvis Uppenbarelseboken 16:5-11, som hon läste upp för mig. Sen förklarade hon för mig vad det betydde och först därefter fick jag gå ut på vedbacken och börja arbeta.

Har du någon du beundrar, någon idol? Min idol? Det är min fru Inga, som har stått ut med mig - jag, som är arbetsnarkoman! Hon har varit en fantastisk livskamrat, mamma, husmor, arbetskompis.

Finns det något du skulle vilja lära dig? Jag skulle gärna vilja kunna spela något instrument - helst piano.

Vad tycker du är dina starka sidor? Som egenföretagare måste man våga prova nya saker, och det har jag verkligen gjort. Och ofta lyckats.

Och dina svagheter? Jag har mycket svårt för att säga nej.

Något vi inte vet om dig - några dolda talanger? Jag har lärt mig laga mat! Revbensspjäll är jag bra på!

Vad gör dig glad/riktigt arg? Jag är utåtriktad och social och blir glad av att umgås med trevliga människor. Arg blir jag över svek och oärlighet.

Finns det något du drömmer om att få göra/uppleva? Jag skulle gärna göra en lyxkryssning - spelar ingen roll vart.

Vad är det bästa med Nordingrå? Jag har mina rötter här och känner mycket folk. Det är en fin plats att bo på. Naturen är fantastisk.

I Ådal ligger Kurts sommarställe - med en oslagbar utsikt över Gaviksfjärden.

Hur skulle du vilja utveckla Nordingrå? Jag skulle önska att Kramfors Kommun köpte tillbaka Vågebo och gjorde det till äldreboende - det skulle göra det lättare för oss äldre att bo kvar i bygden. Och dessutom ge arbetstillfällen, som kan locka hit även yngre familjer.

 

Kurt berättar mera:

Jag är född  i Lidböle, men uppväxt i Körning, dit vi flyttade när jag var 4 år. Fick lungfel när var 9 - 10 år, det var många barn som blev sjuka under krigsåren. Missade några månader i skolan på hösten, jag var ju smittbärande. Men jag fick god vård hemma, så jag slapp barnsjukhuset i Sundsvall. Medicinen - ja det var porter (mörkt öl) med två råa ägg och socker!


Hemmet i Lidböle, ca 1930.
Pappa Evert vid bilen, okänd flicka, faster Nora, farmor Anna och farfar "J.O."  som håller hästen.

Och du fick sommarjobb ända nere i Åkersberga?
Ja, som springpojke på Bröderna Janssons Diversehandel, det var bekanta till mina föräldrar. Mamma körde mig till Härnösand och satte mig ensam på tåget till Stockholm. Det var 1945. Lön? Kost och logi, litet dricks från kunderna. Höjdpunkten var när jag fick gå på Gröna Lund.

"...fanns hur mycket som helst att göra
När jag växte upp var det ingen brist på jobb. Jag kapade ved, plockade kottar och gjorde vedknubb till pappa, som körde taxi på gengas - det här var ju strax efter kriget. Lämnade in anbud på olika jobb, som jag lyckades få. 1952 köpte jag pappas taxi och startade eget. Lejde en chaufför, som körde den - för själv var jag i Luleå och gjorde värnplikten som busschaufför vid F21. Ett helt år!

Hus och hem
Vi gifte oss 1954. Fick ett rivningsjobb i Kramfors, "Terrassen". Det byggmaterial som var användbart kunde jag lägga upp i en loge i Valmsta - där stod Inga och drog spiken. Då väntade hon vårt andra barn, Anna Lena. Mycket kom till användning vid bygget av vårt hus, som stod inflyttningsklart våren 1964.

Laga skor
1960 köpte jag maskiner och verktyg av Kjell Björklund i Gåsnäs och började något helt nytt - ett skomakeri. Anton Nordin i Körning lärde mig de svåraste momenten, becksöm till exempel. Det var stor efterfrågan, jag hade många inlämningsställen, i Docksta, Bjästa, Övik. Sandö var en stor kund, med mängder av marschkängor för deras militära utbildning. Det var stressigt, allt skulle lagas, märkas, packas och skickas med bussen på utlovad tid. Inga fick rycka in många gånger.

"Åkeriet"
Vi köpte en taxi till 1966 och Inga började också köra taxi. Företaget växte och som mest hade vi sju anställda, med fem lastbilar, två taxis och en skåpbil. 1970 öppnade jag Gulf macken, med butik och verkstad. Sålde den år 2000. Idag har den återigen nya ägare och har byggts om till "diner", med skyltar på engelska. Det hade jag väl aldrig kunnat ana!



Flera varv runt jorden
I tjugo års tid körde jag ut tidningar. Klockan ett på natten var jag på redaktionerna i Härnösand och hämtade VA och Nya Norrland. Ifrån Utansjö och uppåt över Nyadal, Nora, Skog, Ullånger, Docksta och hela Nordingrå lämnade jag av buntar med tidningar till tidningsbud och kiosker. Två stora plastsäckar med lösnummer delade jag ut själv. Varje tidning var inpackad i plast, blå (VA) eller röd (NN). Jag visste precis vilken färg abonnenterna skulle ha. Sidorutan var öppen för jämnan.

Framåt 6 - 7 på morronen var jag hemma igen. Det blev 30 mil varje natt. Så på ett år körde jag drygt två varv runt jorden! Och det var bara med VA och Nya Norrland. Sen körde jag också Expressen och Aftonbladet, som jag hämtade i Övik. Och dessutom taxi och buss - undrar just, vad min "milräknare" skulle stå på totalt, efter alla mina år bakom ratten? Trafikolyckor? Det vore väl underligt om ingenting hänt under så många år och så många mil, men ingenting allvarligt. Körde på tre älgar, men de klarade sig utan större skador. Bilen blev litet tillbucklad, förstås.

Livet som pensionär

Jag slutade jobba alldeles för tvärt. Mådde dåligt. Efter bara ett par månader fick jag eksem över hela kroppen - av chocken? Litet senare fick jag byta kranskärl. Fick prostatacancer. Jag som aldrig varit sjukskriven. Och Inga har fått diagnosen senildemens och bor nu på Sundbrolund. Jag besöker henne två dagar i veckan. Hon känner fortfarande igen mig, men vi kan inte kommunicera. Det är svårt. Men det är många med mig, som är i samma situation. Ingen förstår hur en anhörig livskamrat upplever detta. Vi har varit gifta i 59 år. Nu är allting förändrat. Det är tyst och ensamt.

Text: Anna Greta Tjäder
Foto: Anna Greta Tjäder, hemarkiv